Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON IT
också tego de af ren förlägenhet, så att han fick
fråga om igen. Och då kommo svaren nästan
ohörbara.
— Ni sta’ tala högt, täger ja’ erl — för-
manade kyrkoherden.
Men då hände det, att någon lymmel ropade
så att det skrällde i salen, och i vrårna fnissades
och hviskades.
— Nehej, ni sta’ inte jopa föj det — sade
Påhl.
— Nå. Klat Petejtonl
-Ja!
Klas hade rest sig fort och tyst, svarat lagom
högt, utan darrning i sin klara stämma, och blef
stående kapprak, allvarligt mötande prästens gransk-
ning.
— Bja svajadt! Sitt nej!
Klas’ lycka var gjord. Enkelt gick det till,
men just som det borde och skulle. Och när
han satte sig, tyst och flinkt, visste han och kyrko-
herden, att de skulle bli nöjda med hvarandra.
Under de långa lästimmarna, då alla de an-
dra, utom några pliktflammande, tidigt skriftlärda
flickor, snart tröttnade, hängde med hufvudet,
småpratade, visade hvarandra bokmärken och kort,
snaskade karameller — svarade galet eller inte
alls, eller blott stirrade ut öfver skolgårdens öde
sandplan inom dess tuktade pilhäckar — satt Klas
troget och vaket på sin post liksom första dagen.
Orubbligt uppmärksamt följde han med, gaf rik-
tiga och tydliga svar, stundom förvånande snabba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
