Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON
oeh klara, men aldrig onödigt utbroderade. Och
han lät sig ej förbryllas, hvarken af kamraternas
afund och beundran eller af kyrkoherdens gillande:
— Ja, det äj jiktigt. — Mycket jätt och bja!
Endast när någon stackars slarf eller latmask
på måfå slungat ut besynnerligheter till svar, så-
som att Herodes var »konungars konung» eller
att den helige ande var Jesu fader–––-glittrade
ett mildt leende i Klas’ blanka bärnstensögon.
Men ingen märkte det, allraminst kyrkoherden,
och det försvann också så blixtsnabbt, allvaret
återkom genast i det vackra, hvithyllta lilla goss-
ansiktet, som gamle Påhl redan höll af med den
barnlöse åldringens hela godmodiga hjärtlighet.
Han kände rätt väl gossens mor, det var en
mycket skötsam och aktningsvärd linnesömmerska,
som efter sin aflidne make, en hygglig, men litet
supig sjöman, fått en stor barnskara som enda arf.
— Redan efter ett par veckors lästid med hennes
Klas hade läraren kommit på en tanke, som före-
föll honom i alla afseenden god.
Han ville gratis läsa upp unge Peterson i
elementarskolan, kanske rakt in i fjärde klass —
och med egen och några kyrkligt sinnade vän-
ners hjälp göra en student och omsider en präst
af den sällsynt välartade, rikt utrustade konfir-
manden. — Bäst vore, menade Påhl, om planen
omedelbart sattes i verket, så att gossen kunde
direkt från nattvardsläsningen komma in i skol-
arbetet.
1 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
