Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 TIDENS SON
— Ja, det skulle jag så gärna vilja — svarade
han om en stund, fast och tydligt.
— Jiktigt säkejt? — ransakade kyrkoherden.
— Ja, kyrkoherden — sade Klas ödmjukt.
— Nå! Jag tjoj dig gäjna.
Påhl nickade bakåt, slog honom med tafatt,
hårdhändt vänlighet på axeln och drog honom
med sig ner på trappan.
— Ja, då sta’ ja’ hjälpa dig med både ajbetet
och penningemedlena, min käja Klat.
— Tackar mjukast, snälla kyrkoherden!
— Nå, nå! Gif gud allena äjan och haf
honom föj ögona nu och allt fjamdelet! — Kom
tå hem till mig i mojgon afton klockan tju, tå
ta’ vi böjja tå tmått.
— Jaha, tackar!
— Fajväl med dig tå länge då.
— Farväl, kyrkoherden.
Prästen småhaltade bort i dimman åt sitt hål,
Klas skred rakare och högtidligare än någonsin
hemåt — båda innerligt nöjda med sig själfva och
hvarandra.
På kyrkoherdens expedition, då stängd för all
annan mottagning, hade han och mor Petersons
förhoppningsfulle son sina lärostunder. — De
gifna läxorna förhördes i regel med flytande fart,
och de nya genomgingos, när så ansågs nödvän-
digt, alltid med glad ifver å ömse sidor. Gamle
Påhl blef som föryngrad inför denne vetgirige och
vakne elev.
Ofta afslöts aftonens arbete med lärorikt sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
