Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON I?
Man visste blott inte, om gossen sknlle ha
mod och krafter till allt detta plugg.
När kyrkoherden en afton mött mor Peterson
på gatan och tillsport henne om saken, hade hon
tackat och förtjust försäkrat, att Klas nog ledigt
skulle hinna med, hvad som kräfdes, då han ju
redan bredvid katekesläsningen på egen hand stu-
derade allt möjligt, till och med ett par främmande
språk. — Så beslöt gamle Påhl med lätt hjärta
att utan dröjsmål gripa sig an.
Barnen strömmade ut öfver planen, som låg
fuktig i ett höstdis, så tjockt, att det likt en hvit-
grå slöja skymde äfven de närmaste träden utan-
för staketet.
På skoltrappan inväntade kyrkoherden sin lille
skyddsling, ty han ville ej genom en tillsägelse i
salen väcka de andras nyfikenhet. Snart kom
Klas, med de skinnomslagna böckerna väl ned-
stoppade i fickan. Vördnadsfullt hälsande ville
han förbi.
— Höj du, KlatI — sade Påhl — fåj ja’ tala
med dig, du!
— Jaha — kyrkoherden.
Gossen hade häjdat sig, villigt afvaktande,
vänd mot Påhl.
— Vill du bli pjäst, min gotte?
Först teg Klas. Hans mor hade visserligen
förberedt honom, men han blef ändå starkt berörd
och ville inte visa sin tacksamhet genom alltför
hastig, påflugen glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
