Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6 TIDENS SON
Flur Klas fick tiden och hågen att räcka till
för allt detta nya, det väckte lärarens oupphörliga,
stigande beundran. Men när Påhl ibland halft
skämtande antydde, att det nog började bli litet
för mycket, skakade den otröttlige ynglingen på
hufvudet.
— Inte, när jag får läsa för kyrkoherden 1
— var hans enda, försynta, men afgörande in-
vändning.
Gamle Påhl höll förtjust till godo med den.
I en liten rufsig furudunge utanför staden
brukade Klas och Ottilia mötas.
Som de flesta pojkar af handtverkarfamilj hade
Klas Peterson mycket tidigt skaffat sig — eller
rättare fått — en liten käresta. Hon var alldeles
efter hans sinne. Något hade han väl ärft af sin
fars kvinnokära sjömansnatur, men någon frun-
timmerspojke var han inte, och största skulden
eller förtjänsten i deras vänskap hade lilla Ottilia
att bära.
Hon var något äldre än han; året förut hade
hon läst sig fram för kyrkoherden, med utmärkt
godt betyg. — Men redan i småskolans dar hade
hon inledt ett halft beskyddande kamratskap med
Klas Peterson. Han lät henne omhulda och be-
undra, blef snart van och smått led åt det, och
visade henne i gengäld all skyldig trohet. Att
för nöjet af ett snedsprång svika henne föll honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
