Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON 21
själfbehärskning. Frestelsen att pejla detta lugna
sinne blef honom för stark.
— Jatå, jatå! Kantje du ocktå haj vajit litet
käj någon gång?
Ynglingen mötte hjältemodigt den gamles
forskande blick.
— Jag är det — ännu — kyrkoherden.
Kyrkoherden kunde af pur förvåning intet
tillägga eller invända. En så öppen bekännelse
hade han icke väntat. Oafvändt betraktade han
plirande sin elev, som då blygsamt sänkte sina
klara ögon. Ingendera drog det allra minsta på
mun. Men när arbetet var slut för den dagen,
klappade kyrkoherden välsignande Klas’ välbenade
hufvud.
— Gud vältigne dig, käje Klat — nu och
fjamdeletl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
