Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 TIDENS SON
enfald och samvetets renhet hos denne märk-
värdige femtonåring. Han ansåg sig ha rätt och
skäl att tro, att Klas’ älskogshistoria, om också
mycket förtidig, måste vara af oskyldig, kanske
rent af allvarligt grundläggande natur.
En halft faderlig hänsynsfullhet hindrade ho-
nom dessutom att öfverrumpla lärjungen med
något slags förhör i denna sak. Den störde ju
i hvarje fall icke gossens arbetshåg, flit och upp-
märksamhet. Kanske tvärtom var den en eggande
sporre. — När det gällde Klas Peterson, var ju
allt förunderligt tänkbart.
Men nyfiken var kyrkoherden. Under en
timme i svenska hade Klas haft att uppläsa valda
stycken ur Frithiofs Saga. När han oklanderligt
framsagt inledningssångens slutstrof:
— Jag kämpar om min unga brud
om ock det var med dundrets gud.
Väx trygg, väx glad, min hvita lilja!
Ve den, som dig och mig vill skilja! —
hade ingen darrning förmärkts i hans välljudande
stämma, ingen het gnista i de blanka, bruna
ögonen.
Det var gamle Påhl, som var gripen. Han
förklarade:
_ £)e unga tu vojo mycket käja i hvajandja,
kan du föjtå.
— Ja, det kan jag förstå — erkände Klas.
Påhls rörelse öfvergick i häpnad öfver gossens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
