Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON 25
stendomslärarens och naturlärarens fordringar på
hans lifsåskådning. — Och båda måste erkänna,
att hans flit och begåfning stodo öfver beröm.
Med sången var det en annan sak. Det var
det enda ämne, han tillät sig att försumma. Ingen
utom sångläraren räknade det till hans nackdel. —
Bland kamraterna förvärfvade han utan an-
strängning, mest genom sin aldrig utmanande
öfverlägsenhet, några få, men goda vänner — hvar
och en af dem särskildt styf i någon eller några
specialiteter. Klas, den mångkunnigaste i klassen,
drog stor nytta af umgänget med dessa unga fack-
lärde. En, som redan flera gånger varit utrikes,
talade ett par främmande språk, en annan skref
latinsk vers och prosa för nöjes skull, en tredje
utsväfvade redan i den högre matematiken.
Peters var en angenämt uppmuntrande med-
broder för dem alla och eggade dem med lugnt
smicker att låta, sitt vetandes skatter lysa, så att
deras pratstunder för honom blefvo till privatlek-
tioner. —
En medtäflare fick han i sitt eget egentliga
hufvudstycke, kristendomskunskap.
Det var en rik pojke, Alvar Pontell, som vid
sexton års ålder läst sig halfblind och krokig för
att en gång bli allraminst biskop eller professor.
Han hade svårt att fördraga Peters, som, utan för-
störda ögon, alltid utsöfd och frisk, klarade alla
svårigheter liksom på lek och som den naturligaste
sax i världen tog de högsta betyg i dogmatik och
kyrkohistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
