Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 TIDENS SON
Då Peters en frukostrast gick öfver en af sta-
dens broar, kom Pontell i sällskap med en annan
klasskamrat tätt efter. På Pontells uppmaning
slungade den andre en tövåt, hårdkramad snöboll i
nacken på Klas. Hans mössa for af och blåste
ner i den breda kanalen därunder. Det var för
Peters en betydlig förlust; han måste spara på sina
små månadspengar. — Sorgset blickade han efter
den sjunkande hufvudbonaden, men sade icke ett
enda förebrående ord, när de två kamraterna gingo
förbi. Då skämdes Pontell, som inte afsett, att
Klas skulle förlora sin mössa. Han lät den andre
gå ensam.
— Kom, Klas — sade han — så ska jag köpa
en ny åt dig!
Så tog han Peters med sig till närmsta möss-
butik och godtgjorde skadan. Efter den dagen
voro de forna rivalerna vänner och bundsför-
vanter. De hjälptes åt med arbetet. Klas blef
bjuden hem till Pontells både under terminer och
ferier, hölls snart af den goda änkefru Pontell som
barn i huset och läste läxor med Pontells yngre
syster, som var en mycket söt och allvarlig flicka,
fast just inte särdeles kvick.
Allt gick Klas väl i händer, och lugnt och
smärtfritt gled han allt längre bort från hemmets
värld. — Sin mors små vidunderligt stafvade,
ömma, nästan ödmjuka bref besvarade han vänligt
och punktligt, men allt mera kortfattadt. — Med
kyrkoherde Påhl underhöll han naturligtvis en liflig
brefväxling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
