Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 TIDENS SON
Ottilia uppsökte han icke, han undvek tvärt-
om sorgfälligt de gator och platser, där han kunde
frukta att möta henne. — Då modern en dag be-
rättade, att Ottilia kvällen förut varit där och frå-
gat efter honom, svarade han med ett sa bistert
»jaså», afklippande allt vidare tal om saken, att
gumman Peterson förbluffad drog sig undan.
En annan gång promenerade han vid kyrko-
herdens sida ner genom en buktande alle och
framför sig upptäckte han sin lilla barndomsvän,
ensam vandrande dem till mötes. — Med ytterlig
uppmärksamhet vände han sig åt den gamle och
underblåste ifrigt deras samspråk. Påhl hade dock
äfven märkt flickan och besvarade hennes vörd-
nadsfullt djupa nigning med ett särdeles vänligt:
— God dag, god dag, käja Ottilia 1
Men Peters låtsade inte se henne, utan fortfor
att tala, som om intet händt. — Kyrkoherden
smålog förstulet. Han visste ju, att det var Ottilia,
som Klas älskade och trodde nu, att den unge
mannen önskade hemlighålla sin hjärteförbindelse,
till dess han med heder och ljus framtid kunde
offentliggöra den.
Påhl gillade denna tappra försakelse, som höll
ut, trots allt, när nu saken redan var afgjord. Han
anade inte, hur afgjord den var. — Med mor
Peterson talade han aldrig om annat än sonens
arbete och framgångar, ett ämne lika outtömligt
kärt för dem bägge.
När omsider en af de sista dagarna en vacker
maj Klas telegraferade, att de skulle vänta honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
