Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON 27
Lilla Ottilia skref i början ofta och långt, men
hon fick sällan svar, till slut, efter några år, alls
inga. Gamle Påhl gaf tusen goda råd och förma-
ningar beträffande skyddslingens yttre och inre
väl. Bland annat ålade han sin käre Klas att
hvarje söndag gå i kyrkan, helst både högmässa
och aftonsång, och särskildt aldrig försumma något
tillfälle att höra den oförliknelige pastor Stenfot.
Det var nämligen enligt Påhls och alla rätta krist-
nas i stiftet mening det högsta mönstret för en
präst.
Klas åhörde också lydigt hvarje föredrag af
Stenfot, som han kunde bevista.
Pastor Stenfot var kristenhetens flärdfriaste
predikant — utifrån sedt. Hans berömda konst
bestod i att orubbligt kapprak utantill uppläsa med
entonigt jämn och fullkomligt uttryckslös röst
halfannan timme räckande predikningar, inledda,
uppdelade och afslutade efter evigt samma häfd-
vunna metod. Det var en fulländad predikoauto-
mat.–––-Klas skref tillbaka till kyrkoherden och
försäkrade, att han själf i all ödmjukhet lika högt
som fosterfadern skattade pastor Stenfot och hop-
pades draga beståndande nytta af hans oöfver-
träffliga förkunnelse.
Vid feriebesöken i fädernestaden vistades gym-
nasisten Peters mera hos kyrkoherden än i det
trånga modershemmet. Gamle Påhl var också
rörande lycklig öfver att ha honom hos sig, se
honom, höra honom tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
