Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON 37
till mycket stor del Klas’ förtjänst, att Pontell
kunde hålla jämna steg med honom, så att de
båda samtidigt, och ovanligt raskt, togo sin teo-
logie kandidatexamen.
Till firandet af denna glada händelse hade
änkefru Pontell och hennes dotter, den vackra,
allvarliga Nanna, kommit ner till universitetsstaden.
Efter deras omfamningar och gratulationer lade
Alvar handen på Klas Peters’ hufvud och sade
med broderlig hjärtlighet:
— Glöm inte att tacka den här hederspojken !
Utan honom hade jag aldrig vågat mig fram.
— Nej, det tror jag — instämde Nanna —
jag minns nog, hur Klas kan hjälpa en att läsa
läxor.
Gamla frun log äfven djupt förbindligt mot
honom och önskade båda kandidaterna välsignelse
och lycka.
Klas tackade och svarade ödmjukt, att han
hoppades, de skulle alltid älska arbetet så som
ditintills.
Vid deras lilla familjefestmiddag på stads-
hotellet var Klas bjuden med som hedersgäst och
utbragte en skål för den moderliga och systerliga
godhet, som så rikt lönade de framåtsträfvande
sönernas möda. Han hade ordet i sin makt och
den mjuka, klara stämma, som smeker såväl öra
som hjärta.
Om kvällen sjöng en studentkvartett serenad
för damerna Pontell, och då de vid afresan mor-
gonen därpå hänfördt tackade Alvar därför, sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
