Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS SON
rade han skrattande: — Tacka Klas! Det var
hans idé. Jag är verkligen för tankspridd för att
tänka på sådant.
— Klas tycks tänka för er båda — log fru
Pontell, och klappade sin son på kinden.
— Klas törs jag väl inte klappa, — tilläde
hon — annars så —
Men fröken Nanna lät Klas ömt trycka sin
hand och frun inbjöd honom att under sommaren
ånyo besöka dem. Klas mottog all denna för-
troliga älskvärdhet med värdig och försynt tack-
samhet och lofvade komma, när tid och till-
fälle gafs. —
Samma år prästvigdes de två fosterbröderna,
och kort därpå blef Klas Peters förlofvad med
Nanna Pontell.
Gamle Påhl, som dittills fortfarande trott sig
på afstånd leda och styra sin skyddslings bana,
fick då en första aning om, att dennes vägar icke
alltid skulle bli de af honom i tanken utstakade.
— Redan det, att Klas fullständigt glömt och öf-
vergifvit sin första lilla fästmö, hade med stillsamt
vemod grumlat kyrkoherdens bländade tillit och
beundran.
— Det kunde jag aldjig tjo om min Klat —
mumlade Påhl för sig själf, när förlofningsbudet
träffade honom. Han hade ju — för Klas skull
— riktigt lärt sig i tysthet hålla af den stackars
lilla Ottilia.
En annan yttre förändring i förhållandena
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
