Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS 61
— Inte är jag klen — svarade Mod.
— Nej, det syns nog — uppmuntrade Percy
slugt.
— Törs pastorn slåss med oss bägge?
— Det passar inte — småskrattade pastorn
mildt öfverlägset — — och det är synd om er.
Men då utbrusto båda i smädelser och utma-
ningar.
— Hahaha, han törs inte! Han är feg. Stora
karlen är rädd för ett par pojkar.
Och så öfverföllo de honom med snabba nyp,
knuffar och sparkar, till dess han förvirrad och
retad kastade sig ur spelet och låste sin dörr om
sig förgäfves upprepande: —
— Respekt för pastorn, pojkar! Respekt!
Deras triumfskrän förföljde honom in i hans
rum.
Om kvällarna, när pastorn skulle ner till sitt,
och trädgårdshäcken stod försåtligt hal af töslask
eller svallis, brukade de ställa till ett hiskligt spek-
takel.
— Är pastorn stadig? Kan pastorn gå rakt
nerför backen?
— Ja, konsten är ringa.
— Men om en af oss rider på pastorns rygg?
Och så hoppade Bengt upp, klamrande sig fast
vid hans axlar och höfter och Percy släppte ut
Sancho, som hyste en lömsk och långsint ovilja
mot pastorn. Så bar det af.
— Spring nu, pastorn — skrek Bengt. — Sta-
digt och fort, så vi inte ramlar i plurret!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
