Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS
77
hade ju skvallrat för frun, så att kyrkoherden
funnit sig nödsakad ge Malla och de två eleverna
en allvarlig tillrättavisning och bestämdt förbud
att drifva med adjunkten.
När Mod numera steg in i salen, föll en viss
stum och bunden stelhet öfver sällskapet och
fröken Elna var än mer tillbakadragen än förut.
Också pastorn själf hade blifvit en smula för-
ändrad i sitt uppträdande. Han gaf litet nogare
akt på sig, åt mindre slarfvigt och vårdade något
så när ordentligt hår och skägg. — Det belåtna
leendet hade vikit för en värdig, grubblande slu-
tenhet.
Lilien i vaggan sträckte förgäfves armarna
efter pastorn; fröken Elna fick ensam tysta hans
gnäll och locka honom till skratt. Pastorn rörde
inte mer Bringels sistfödde. Blott en och annan
gång sneglade han helt flyktigt bort åt Elna, sken-
bart alldeles likgiltigt, och föreföll ofta så förströdd,
att han tycktes glömma allt utom sina egna fun-
deringar.
— Mår pastorn inte bra? — undrade kyrko-
herden.
— Jag tackar, mycket bra.
— Men pastorn äter ingenting — anmärkte
frun.
— Jo, tack, så mycket, så —
Och han bugade tankspridt öfver sin tomma
tallrik. Då hände det, att Percy Wauscher små-
log menande och Malla måste kväfva en fnissning
i sin servett. Men fröken Elna böjde moderligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
