Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 EN PREDIKAN PÅ VERS
lugnt sitt guldskimrande hufvud öfver den joll-
rande lille, och adjunkten fortfor att ihärdigt rufva-
öfver gåtfulla planer. — •—
Pastor Mods skogsvandringar blefvo allt tätare
och långvarigare.
Tidigt, före frukost, kom han ensam klifvande
öfver gårdsplanens töslask och försvann borta i
den branta åsens gran- och furudungar.
Där ute i den ödsligt djupa friden brast all
hans innelyckta diktartrånad fram, obändig som
vårflod från höjderna. — Man kunde ha trott, att
det var en vansinnig, som på de källossningsblötta
stigarna sprang, dansade, stormade upp mot de
skogsomsusade klippkrönen. De säckvida, flottiga
kläderna flaxade om hans grofva figur och den
läderbruna hatten svängde han som en fana i
handen.
Det var skaldisk hänryckning, som dref den
ensamme prästen att högtidligt eller utmanande
för blanka kalkstenshällar och dunkla, vårfuktiga
granbuskar framjubla sina sällsamma verser, länge
burna i alltför bräddfullt hjärta.
I denna människotomma vildmarksnatur kände
sig Mod som ett med alltet, ja, med gud. Och
den första vårbrytningens svalka, bemängd med
barrskogens eggande hartsdofter, tvang därtill hans
starka blod och barnsliga sinne upp till ungdoms-
yr kärlekslängtan. Den blonda och skärhyade
unga kvinna, som tyst och tåligt glad vaggade
herrskapet Bringels lilla barn, henne begärde han,
dyrkade och tiggde henne, kräfde henne af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
