Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS 3?
Det var inte många, som bådo efter denna
predikan. Tyst hade det ändtligen blifvit i kyrkan
och folket böjde bufvudena i händerna, för att
dölja sin störda andakts förlägenhet.
Också pastorn hade lutat sig ned mot pulpet-
stödet. Rörelse och orimligt högspänd förväntan
öfverväldigade honom. När orgeln intonerade
psalmen, vågade han knappt lyfte sina tårade ögon
— men då såg han, att fröken Elna rest sig ur
bänken och hastigt gick ut. — Hon ville inte se
honom mer den dagen. —
En isande ångest grep honom. Han skulle
velat ropa henne tillbaka, spörja henne öppet
inför alla:
— Hvarför går du? Hvarför låter du mig
inte se ditt ansikte, strålande af hänförelse och
beundran bland alla dessa dumma och blinda an-
sikten därnere! Har du inte hört och känt, att
det var för dig, främst för dig, jag i dag med
oförgängligt sköna ord lofsjungit guds makt och
ära? —
— Kanske måste hon hem till den lille —
det var hans sista, svaga förhoppning.
Gudstjänsten slöts på öfligt sätt, om också
under doft mummel, som sedan, när folket ström-
made ut, blef till sorl af utrop, frågor och ny
munterhet.
Kyrkoherdefamiljen hade skyndat sig åstad.
Adjunkten fick gå ensam hem.
Med den väldiga cylindern nerstukad öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
