Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 EN PREDIKAN PÅ VERS
en dystert veckad panna traskade Mod från kyr-
kan i den solrikt glänsande vårsöndagen. Långa
omvägar valde han, pustande och suckande som
under en svår börda. Han kunde inte förmå sig
att gå direkt hem till Hamra och genast möta
familjen Bringels häpna och förtörnade undran.
Han måste vara i fred för blickar och röster,
ensam med sin gud ville han nu öfverskåda sitt
nederlag och ransaka sitt hjärta. Det var så tungt
som aldrig förr — och hans sinne så tomt, som
hade han skänkt bort allt, hvad han ägt och
burit inom sig, slösande, blindt — förgäfves.
I de solglittrande skogarna strök han fram
som en ensling och samlade i bitter undergifven-
het sina tankar.
Visserligen hade hans predikan varit en
skön och gudsingifven förkunnelse, som bort
hugna och tjusa alla åhörare. Hela sin diktar-
gåfva hade han ju inskänkt i denna vårhymn
om guds allmakt och allestädesnärvaro. Men —
det måste han erkänna — en biafsikt, en för-
hoppning för egen räkning hade varit med och
när det heliga föredraget. Han hade velat bevisa
sin stora kallelse för folket, herrskapet Bringel
och, framför allt, fröken Elna. Han ville väcka
och pröfva hennes kärlek.
Kanske var det en synd mot den högste,
hvartill jordisk kärlek lockat honom? Utan tvifvel,
gud var vred öfver denna sin tjänares själfviskhet.
Gud vill bli dyrkad och prisad för sin egen skull
allena !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
