Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS 87
4.
Den misslyckade verspredikan tycktes ha ut-
tömt pastorns förråd af öfverraskningar. Han
återgick frivilligt till de vedertagna formerna och
skötte sin tjänst oklanderligt. En trött besinning
gaf hans tal och uppförande en viss verkligt
prästerlig värdighet.
— Nu börjar det ju riktigt bli folk af honom
— sade Bringel förvånad.
— Jaja — instämde frun — han har rasat
ut, och det var verkligen på tiden. Någon nytta
ska väl också din uppfostran göra.
Kyrkoherden ville gärna hoppas det men var
icke desto mindre förvånad öfver adjunktens bätt-
ring. Mod gaf honom allt färre tillfällen att ut-
öfva sin fostrande myndighet. — Äfven i yttre
skick och sed gjorde han ständiga framsteg. Man
märkte nog att han bevakade sig själf. Tyst och
städad som en konfirmand gick och kom han,
tillbakadragen, så att det förvillande liknade öd-
mjukhet.
— Jojo — brukade fru Bringel orakelmässigt
säga — han ångrar sig. Och så är allt hjärtat
med i spelet.
— Det händer — medgaf kyrkoherden och
nickade menande åt fröken Elna. Men hon slog
dygdigt ner ögonen och låtsades intet förstå, utom
på tu man hand med sin matmor. Fru Bringel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
