Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 EN PREDIKAN PÂ VERS
— Det kan kyrkoherden — inedgaf Mod.
nickande.
— Ja — och då får pastorn nog se, hur det
går, när man ställer till sådna här — kyrkspektakel!
Adjunkten åt, utan att gitta svara vidare.
Men man hade aldrig sett hans ansikte så blekt
under det tofviga, röda skägget. Hans tystnad
verkade skrämmande och ofattbar. Elna betraktade
honom med en ängslan i de djupblå ögonen, som
liknade ömhet — skygg, bedjande ömhet. — Men
han stirrade stramt ner i tallriken. Han såg ut,
som trodde han sig alldeles ensam i salen.
— Ja, nu ska vi låta pastorn äta — sade så
fru Bringel, nådigt medlidsamt.
Sällskapet bröt upp och skingrades. När Elna
med lillen på armen, gick förbi pastorn, sträckte
sig gossen som eljest efter denne. Men Mod
märkte ingenting. Elna höll varsamt fast barnets
små händer och kysste dem.
Så snart salen blifvit tom, sänkte Mod med
ens gaffel och knif och slutade sin middag. Han
ville skrika högt, Elnas namn ville han ropa. Men
han bet samman tänderna och for upp från bordet,
han måste ut igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
