Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS 91
Hela prästgårdssällskapet var en vacker juni-
dag bortbjudet till herrgården på andra sidan sjön.
— Endast pastorn, som hade skrifgöra till mid-
sommarhelgen, och fröken Elna med lillen, hade
stannat hemma.
Mod var alltså ensam i annexet, men trots
öppet fönster blef det lilla vindsrummet kvaft och
doftflödet från fläderbuskarna utanför tyngde hans
hufvud. Af gammal kär vana hade han därför
klättrat upp till sitt lilla grönskande näste högst
på ryggen af den hvita bergåsen. — Blossande
på sin vidunderliga snäckpipa njöt han en upp-
höjd frid och kände sig som en from anakoret,
ensam i naturens sköte, nära guds fagra, ljusblå
himmel.
Det torra arbetet och den sommarljumma
stillheten hade så när lockat honom till en liten
sofstund, då han stördes af genomträngande barn-
skrik nerifrån vägen.
Pastorn hörde, att det var lille minste Bringel,
som skrek, men ovanligt häftigt och ihållande,
hvilket förvånade Mod, som ju visste, att det eljest
var ett snällt och lätt tröstadt barn. — I stället
för att lugnas tilltog jämmern och nalkades ber-
get, steg allt högre upp mot krönet.
Undrande kikade pastorn ner genom gluggen
i grenverket. Då möttes han af Sancho, som
flåsande och med hängande tunga vände sig ner
mot gården, väntande. Och till sin häpnad såg
pastorn, att fröken Elna, alldeles hvit i sitt vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
