Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 EN PREDIKAN PÅ VERS
ansikte, kom klifvande ängsligt fort uppför den
branta stigen, med den gallskrikande Hilen i famn.
— Nånånå — lugnade han redan på afstånd
— hur är det fatt, mina vänner?
— Åh, pastorn — flämtade fröken Elna —
pojken föll ur vagnen. Jag hade ju — kört den
ner i trädgården, och så skulle jag plocka en blom-
ma åt honom — så, när jag vänder mig om,
sträcker han sig efter mig — och far på hufvet
ner i gräset! — Tänk, om han dör!
— Nej, då, nej, då! — smålog pastorn far-
broderligt. Den lilles blårödt heta hufvud visade,
att kullerbyttan varit våldsam, men hans kraftigt
högljudda klagan vittnade lika tydligt om oskadd
lifaktighet.
— Det går väl öfver. Det är snart bra igen.
— Nej, han vill inte tystna. Och jag blef
så rädd. Vill inte pastorn vara snäll och leka
med honom lite — så blir han kanske lugn?
— Gärna det! — Seså, lille vännen. Inte
gråta. Kom nu till farbror Mod. Så, ja! Lille
herr Bringel!
Gossen tystnade genast till adjunktens smek-
samma röst och gjorde ett svagt försök att småle.
Pastorn hjälpte fröken att stiga in i trädgrottan
och tog barnet ur hennes armar, jollrande, små-
gnolande. Liksom i förbigående, helt upptagen af
gossen, bjöd han henne sitta ner och hämta sig.
— Fröken har visst också tårar i ögonen, —
sade han lugnt.
Hon sjönk ner på den bekväma trädroten, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
