Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS 95
Mod klämde innerligt hennes fingrar, så att
hon sade aj! och lösgjorde sig med plikttrogen
beskäftighet.
— Nu får jag gå. Det är middag snart, lillen
ska’ ha sin mat.
— Javisst, kära Elna — medgaf han och steg
upp för att ordna sina grejor och följa med henne.
— Lofva mig, att du blir lika mån om vår
egen pys, när vi får enl — skämtade han med
förälskad bondskhet.
Hon svarade bortvänd, mildt bestraffande:
— Jag lofvar allt, du ber mig om. Men då
får du aldrig, aldrig mer–––- predika på vers?
Arvid !
Pastorn fattade inte genast hennes begäran
men kväfde en tung suck och såg vemodigt ner
på sina böcker och pappersbuntar.
— Som du vill sade han, barnsligt brydd
— men det var ju för din skull jag gjorde det.
Hon var redan med gossen utanför grottans
snår på väg ner till prästgården. Hon ropade
tillbaka:
— Ja, till mig får du skrifva vers — så myc-
ket du vill 1
— Tack. Det skall jag nog. —
Han kom efter; sakta som bländad steg han
ner från sitt hvita, solbeglänsta berg. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
