Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 EN PREDIKAN PÅ VERS
gossens hufvud, svarade hon lågmäldt, men tyd-
ligt: —
— Hvad pastorn vill.
— Elna!
Öfver den ännu i sin återvunna munterhet
då och då snyftande lille pojken kysstes adjunkten
och barnfröken och bekände i lagom förnuftiga
ord sin kärlek till hvarandra–––-lent omsusade
af skogens junidofter och milda kårar nerifrån sjön.
Snäckpipan låg förgäten på stenskifvan och
dess rökstrimla steg tynande smal mot höjden. —
Men Sancho skällde först i oförstående förtviflan,
tystnade sedan buttert och smög sig undan, liksom
skrämd.
En rätt lång stund hade de suttit däruppe till-
sammans utan en tanke på den omgifvande verk-
ligheten, då gossen ändtligen med ett gnällande
gaf tillkänna sin otålighet, glömd och försummad
som han plötsligt råkat bli. — Elna reste sig, röd
som efter en djup, god sömn, men pastorn fast-
höll med glad besittningslust hennes duktiga, mjuka
hand.
— En guds lycka var det, du Elna, att alla
de andra äro undan i dag–––-och att pysen
slog sigl
— Ja, Arvid — log hon med munter slughet
— men vi behöfver inte alls vara rädda för de
andra. Själfva frun tycker ganska bra om dig
nu, och kyrkoherden tänker skrifva till biskopen,
att du blir nog en riktigt bra präst — om du
kommer i goda händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
