Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ELIN KRAMPA
taga allt, njuta den goda måltiden och framför
allt fröjda sig åt brödernas närvaro — de voro så
sällan och flyktigt hemma på Kilnäs numera. Men
hur feberaktigt hon än väntat julen och mötet
med pojkarna, hur stolt och glad hon än var åt
dem och julbordet, som de enligt häfdblifven vana
dukat vid ena fönstret, så steg dock som alltid eljest
en beklämmande oro inom henne likt en iskyla.
Äfven bröderna hade på en enda dag åter hunnit
smittas däraf. Liksom förr fingo deras förläst af-
magrade anleten ett spändt, trött uttryck här i
den allvarliga kretsen. Barnaårens skräck och dofva
otrygghet spökade för dem i hvar vrå afdet vackra,
rymliga hemmet, som blott tarfvat klangen af ung-
domligt muntra röster och sorglösa skratt för att
liksom skina af helg och hemtrefnad. De kände
så väl igen alltsamman, höllo af det uppriktigt
och ömt, men kunde icke med bästa vilja njuta
lugnt af någonting. De rörde knif och gaffel, glas
och servett med samma stela aktpågifvenhet som
systern.
Hvarken den gnistrande vinterklarheten utan-
för eller julgran, julbord och julmat därinne mäktade
lösa och bortdrifva förstämningen.
Husfadern tycktes inte märka den. Alla visste,
att så ville han ha det. Men hans min blef allt
bistrare, nästan förebrående i sin gåtfulla slutenhet.
Han önskade julglädje, men en from ren sådan,
utan värdslig öfverdrift, utan en fläkt af jordiskt
lättsinne. Hans barn trodde sig icke om att kunna
fylla dessa anspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
