Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA 101
Gästen, gamla fröken Sodell var den första,
som torders börja ett samtal.
— Det är väl bra kärt för gossarna, att få
vara hemma och fira jul?
Bröderna sågo på fadern och svarade sam-
fälldt.
— Ja, tant — det är skönt.
Fröken Sodell skrattade ett tyst, långvarigt
skratt och vaggade sitt af blanksvarta flätor tyngda
hufvud. Äfven fröken Krampa smålog. Barnen
andades ut.
— Ja, ja — sade kyrkoherden ganska blidt
— det är gifvet, att efter en välskött termin gör
hvilan godt.
Pojkarna rodnade. Det var den enda upp-
muntran de erhållit för de utmärkt höga och
jämna betyg de hemfört från skolan.
— Och tänk hur roligt för Elin då — fortfor
tanten.
Elin ryckte till, såg skyggt upp på fadern,
men vågade ingenting svara. Nu teg han. Sysko-
nen ögnade hastigt hvarandra och sänkte så blic-
ken, djupt, förskrämdt.
— De ha allt magrat bra mycket — sade
fastern och bjöd brorsönerna af lutfisken.
— Vi få äta upp oss nu då — skämtade
Lars, den andre i ordningen, den bredast vuxne,
den gladlyntaste.
— Ja, gör ert bästa!
— Tack, kära faster — svarade Vidar, äldste
brodern, dämpadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
