Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ELIN KRAMPA
— Till min pojk, se — upprepade Kärr, hög-
ljudt och envist.
Kyrkoherden öppnade förstugudörren. Bord-
sällskapet såg, hur hans rörelser blefvo hotfullt
snabba, ett säkert tecken på, att vreden steg inom
honom. Den druckne stödde sig mot väggen,
sluddrade i sitt våta, röda skägg.
— Hvad ska en ha präst till, om en inte —
— Ut, karl! — röt kyrkoherden. — Du är
full! Skäms du inte, att komma drucken på jul-
afton till prästgården. Drummell — Ut nu!
Matts Kärr tog spjärn mot tröskeln och klam-
rade sig fast vid dörrposten. Men Krampa var
senigt stark och i uppbrusningen obändigt våldsam.
Han ryckte loss gästgifvaren och halft knuffa-
de, halft slungade honom ut på stora trappan.
Kärr raglade utmed den glatta ledstången ner i
snön. — Kyrkoherden spottade och smällde igen
dörren.
— Säg till drängarna, att de för ut honom
på vägen — befallde han den skräckslagna pigan.
Pigan försvann.
Så kom Krampa tillbaka in i salen, med det
rika, mörka håret i oordning kring den höga pan-
nan, som var röd af ansträngning och harm. Hans
magra, kraftfulla gestalt hade liksom raknat och i
blicken hade tändts en ungdomlig gnista.
— Ursäkta mig — sade han med en bugning
åt fröken Sodell — jag måste tvätta händerna
efter detta. Den drummeln var otäck att ta i. —
Med spänstiga steg gick kyrkoherden in i sitt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
