Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA IOS
— Så tråkigt, det här — suckade fröken
Beata. Nu kallnar gröten för Krampa. —
— Tänk om Kärr slog sig — utbrast ofri-
villigt lilla Elin, med de dunkelblå ögonen ån-
gestfullt vidöppna.
— En full slår sig inte — sade Lars lugnt.
Han och Vidar sneglade åt hvarandra. Nu kände
de riktigt igen sin far. Vidar gillade den rätt-
färdiga strängheten mot en drinkare som Käir,
men besinnade också, hur obotligt vredesutbiott
och handgripligheter skadade faderns ställning i
pastoratet, ja vida omkring. Och att på julafton
vräka en församlingsbo utför trappan, det var ett
olyckligt uttryck för prästerlig nitälskan.
Lars däremot kunde inte låta bli att beundra
faderns käckhet och rådighet, själfva hans hetsiga
hårdhändthet väckte hos sonen stolt anklang.
Kyrkoherden kom in och slog sig ner igen,
nytvättad, nykammad och lugnare.
— Det är väl femte gången den där karlen
begär flyttningsbetyg för sin son — och sonen
är en slarf, den med. Han kommer aldrig i väg.
— Och så att passa på själfva julafton —
inföll systern.
— Nå, det är så likt folket här — sade Krampa.
— Intet sinne för helg och sabbat, ingen respekt
för kyrka och prästerskap.
— Detta var nästan, som när pappa kastade
ut metodistprästen — sade Lars skrattande.
Hur var det med den? Bad han inte att få »sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
