Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2 ELIN KRAMPA
voro vänner och lekkamrater med hennes barn,
Knut och lilla Agnes. — Länge vågade Elin inte
hålla blicken vänd dit ner, men hon hade likväl
hunnit se, att herrgårdssyskonen sutto på hvar
sin sida om modern. Patron Rosdal, deras far,
var däremot icke med. Han gick sällan i kyrkan
och kom han någon enstaka gång, för att göra
sin hustru till viljes, valde han en undangömd
plats på läktaren. Han var en enkel, godlynt landt-
brukare, som inte trifdes någonstädes utom hem-
ma vid sitt arbete och sin toddy.
För Elin stego nu barnaårens soligaste min-
nen fram i de många fladdrande ljuslågornas skim-
mer under de rökfyllda hvalfven. Hon satt
och drömde om sommardagar vid stranden, då
hon och bröderna badade och lekte tillsamman
med barnen Rosdal. Hon kunde se dem alla, hur
de åkte utför de stupande klipphällarna och plum-
sade ner i det klara vattnet, som på gründet visa-
de den fint strimmade sandbotten, och lyste präk-
tigt blågrönt på djupet. — Uppe på berget brukade
fru Rosdal stå och vakta kläderna, som strötts i
ljungen.
— Slit inte ut skinkorna, barn — ropade hon
ofta, skrattande. — Sim inte för långt, Lars! Knut,
dyk inte för djupt! Agnes och Elin — doppa
hvarandra ett slag — och gå upp se’n ! Det var
rätt, Vidar, gå upp nu. Knut! Larsl —
Hur de solade sig i det korta, friska vallgräset,
hvilade i strandsänkans doftande gömslen, bland
ymniga snår af kaprifol, renfana och åkervinda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
