Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 ELIN KRAMPA
till straff hade Krampa vägrat släppa fram honom
det året. Fru Rosdal hade förgäfves bedt för sin son.
Och prästbarnen förbjödos att längre umgås med
Knut. Hvad han förbrutit, fick Elin aldrig veta,
ty bröderna ville icke besvara hennes frågor därom
och någon annan tordes hon inte vända dem till.
För barnen Krampa var vännens missöde ett svårt
slag, ty han hade varit deras enda lekkamrat och
fru Rosdal, som varit deras mors bästa förtrogna
i Kilnäs, hade för hennes skull visat barnen all
möjlig vänlighet. — Nu var allt detta förbi. Knut
skickades bort och läste sig fram för en annan
präst, hvilket Krampa uppfattade som ett slags
trots, i hvarje fall en olämplig själfrådighet. Sedan
sändes han i landtbruksskola och de forna vännerna
sågo hvarandra allt mera sällan, allt flyktigare.–––-
Kyrkoherden hade slutat och gick ner från
predikstolen, medan en liten kör från läktaren
sjöng »Hosianna, Davids son, välsignad vare han»
o. s. v. —
Elin spratt upp ur barndomsminnenas dröm-
meri och genomilades af ånger öfver att ha låtit
halfva gudstjänsten förgå ohörd. — Den vackra
festhymnen hade alla julaftnar fyllt henne med
bäfvande, tacksam och andäktigt jubel. Också
nu grep den henne, men hon tyckte sig inte ha
rätt att njuta af dess upplyftande skönhet. Den
sjöngs för alla utom för henne, som icke firat sin
julbön rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
