Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA 15
Från kyrkan gingo syskonen, som vanligt på
julafton, icke raka vägen hem, utan togo sig en
långpromenad, ty fadern och de två gamla frök-
narna skulle före dem till prästgården och ordna
allt för kvällen: granen, julklapparna och välfägna-
den. Väl en timme hade de då att vandra hvart
de ville, och de valde som förr den vanda vägen
ner genom byn, till fiskehamnen och långa båt-
bryggan ut i viken. —
Underligt yr och trött steg Elin mellan brö-
derna ut på den hårdfrusna kyrkåsen, där tunn
snö låg som afsliten svepning på grafvarnas läsidor.
Men när de trängt sig genom folkhoparna och
hela kusten låg nerunder dem, blånande mörk,
beströdd med otaliga små glimmande ljus, skarpt
begränsad af det ännu isfria, blekt och blankt
speglande hafvet under stjärngnistrande himmel
— då vaknade inom dem en stilla fläkt af enslig,
ödmjuk lycka. Den bar deras håg som på tysta
vingar. — — Bröderna togo systerns armar under
sina och så skyndade de nedför åsen längs den
buktande vägen, förbi sorlande människoskaror,
raskt rullande, fullproppade foror, byns stugor och
gårdar, där fönstrens ljusflöden gledo ut i nakna
täppor med sädeskärfvar vid grinden. Mellan de
mossiga gamla fiskebodarna, som luktade tjära och
salt sill, blefvo de snart ensamma, och stodo så
ute på långa bryggan.
Vattnet hviskade lent, nästan ohörbart sakta
mot pålverket. På vikens silfverglimmande half-
rundel sofvo vinteröde och dunkla några skutor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
