Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
och utanför det låga, skarpa sälgrundet stack ett
gammalt vrak upp sina svarta maststumpar.
— Är inte detta vackrare än kyrkan — sade
Lars.
— Säg inte så — svarade Vidar — men visst
är det härligt.
— Jag har alltid tyckt, att den här stunden
från julbönen till julklapparna, är den allra roligaste
— fortfor Lars. — Man vet, att man snart får
allt möjligt trefligt och godt.
Elin tryckte Lars arm, men kunde ingenting
svara.
— Märkte ni, hvad pappa blef rörd i kväll
— frågade Vidar, som hade gudstjänsten kvar i
sinnet.
— Ja — sade då Elin, skamset dröjande. Hon
mindes nog, att faderns stämma ibland sprungit
upp i de höga, darrande tonerna, som nästan all-
tid kväfdes i plötsliga, återhållna suckar och följ-
des af oroande, plågsam tystnad. Men hon visste
ej, hvad han sagt just då, ty hon hade tänkt på
andra saker, gömda i hennes stackars hjärta, som
ville höra gud till, men trängtade efter en glimt
af jordens fria och harmlösa glädje.
— Jag tycker det är svårt, när han blir så
där nära gråten — menade Lars. — Då är det
bättre, när han klämmer till och dundrar ett slag.
Det ekar i kyrkan.
— Jag minns mamma blef alltid ängslig, när
han gjorde det — hon visste, att hans röst inte
tål vid det — invände Vidar.
I I 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
