Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
ny vänskap uppstått. Naturligtvis tog Elin högsta
betyget i kristendomskunskap. Men denna heder
hade icke synbart gladt hvarken henne eller fadern.
— Att hon ensam bland alla de ymnigt gråtande
kamraterna gått utan tårar till sin första nattvard,
oroade icke kyrkoherden — ty han misstrodde
hos andra än sig själf alla yttre tecken på stark
sinnesrörelse. Men den djupa nedstämdhet, som
bemäktigat sig hans dotter och efter konfirmatio-
nen stregrats till ständig dysterhet, föreföll honom
onaturlig, olämplig hos en sant troende ung flicka.
Han ansåg och fordrade, att en stilla, men öppen-
hjärtig blidhet, en ödmjuk och tacksam glädje
skulle prägla hennes väsen och omedvetet bevisa
hennes hjärtas barnaskap hos gud samt dotterlig
hängifvenhet för den jordiske fadern. — Det var
icke utan att Elins sorgsna slutenhet i hans tycke
liknade beslöjadt trots. Själfva hennes stumma
lydnad under hans och fasterns vilja bar för hans
ransakande öga ett’ fariseiskt utmanande drag.
Om hon nu verkligen tärdes af hemlig sorg,
af andlig eller timlig art, var det ju hennes plikt
att yppa den för sin far. Hon visade aldrig nå-
gon benägenhet därtill. I stället drog hon sig
allt längre bort från de sina, gick för sig själf,
oåtkomlig. —
Kyrkoherden förstod icke, att hans lärdomar
om fullkomlig och uteslutande hängifvenhet åt
gud, att hans kraf på obetingad ärlighet i hvarje
ord, hvarje förehafvande, ingifvit hans barn en
skräck för hvart steg i lifvet, för minsta vilje-
I 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
