Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
Gamla fröken Sodell stod i salen, stelt leende,
och tände granen, medan fastern ordnade serve-
ringsbordet.
— Ja, nu är det färdigt — sade fröken Krampa
— nu kan pappa komma.
Vid festliga tillfällen kallade hon sin bror
»pappa» liksom barnen.
— Se där, ungdomarna ha gått sig riktigt
varma och rosiga — ropade fröken Sodell.
— Jaha — medgaf kyrkoherden, som nu kom
från sitt rum och snabbt mönstrade sin upplysta
sal och sina barn. Han nickade åt dem, flyktigt
leende, men mulnade genast vid Elins förstulet
skygga blick. Den hade undflytt hans.
Elin tänkte med stum förkrosselse på faderns
ord från predikstolen, att julens gåfva, då den
icke rätt anammats, blef till straff i stället för väl-
signelse. Det var väl henne, den domen gällde.
12 I
2.
Sedan Vidar och Lars blifvit studenter, den
äldre för att läsa teologi, den yngre för att som
officersaspirant fara till Karlsborg, var hemmet i
Kilnäs ödsligt som ett bergskloster.
Elin hade läst sig fram och visserligen åter-
upplifvat bekantskapen med Agnes Rosdal från
herrgården, men utan att någon verkligt förtiolig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
