Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
sakta, nästan kvidande, ännu en gång pröfvande
sig själf.
— Det bör du icke vara för säker på —
svarade då ändtligen kyrkoherden. — Man får
icke ge vika för frestelsen. Den begynner så oför-
märkt med vanlig tankspriddhet och öfvergår snart
till ofruktbar lättvindighet i betraktandet af ordet. —
— Ja, men hur skall jag då få hjälp!
Elin snyftade fram sin fråga som i nöd.
— Just i detta guds heliga ord.
Och han betraktade åter sin dotter med något
af forskande ömhet. Men hon satt nu orörlig,
genast på nytt sluten inom sig själf, utan att för-
råda, hvad hon tänkte och kände inför hans råd.
— Då kallnade hans blick och rösten fick en
klang, som en starkt upptagen läkares, som ger
en ordination.
— Och skulle något af hvad du läser, öfver-
stiga din fattningsgåfva, synas dig för stort och
djupt — så välj till hvila och tröst för din själ
någon psalm ur psaitaren. Den är ungdomens
bästa bönbok. — Har du något på hjärtat, som
du vill vända dig till mig med, så vill jag hjälpa
dig, så godt jag kan. —
— Tack, pappa — sade Elin och böjde sitt
hufvud som under en öfverväldigande börda.
Fadern ville räcka henne handen, men hon
såg det icke, såg ingenting. Då tog han sin bok igen,
lät gungstolen vagga — och dottern gick tyst ut.
Han tyckte sig ha talat för en döf.
I 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
