Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elin Krampa
- 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUN KRAMPA I27
Hon grubblade öfver hans ord, som gömde
de nyckeln till saligheten. Men lättare blef icke
hennes håg.
*
Lars kom hem som underlöjtnant på ett par
veckors permission och bröt klosterstillheten som
en ångare bryter våris. — Hans spänstigt ranka
figur i den splitternya uniformen lyste upp präk-
tigt i de låga och landtliga rummen. Välbehagligt
stolt lutade han sitt mörka kortklippta hufvud
mot salssoffans stöd, där han efter middagarna
slog sig ner bredvid fadern. Elin betraktade ho-
nom med halft främmande beundran. Aldrig hade
någon annan af barnen fått sitta där. Men kyrko-
herden såg med obetvinglig förnöjelse på sin raske,
solbrände gosse, till dess hans egna fårade drag
lifvades af en faderlig tillfredsställelses rodnad. —
Fastern och Elin häpnade, när far och son togo
aptitsnapsen tillsammans, klingade och sade »skål ».
Och bjödo hvarandra cigarrer till kaffet.
— Uppe på vinden höll han fäktöfningar med
kommandorop och utfallsteg, som skakade huset.
Och med sin mjuka baryton gnolade han oskyldi-
gare bitar ur Gluntarne och Bellman — men det
måste kyrkoherden be honom sluta upp med. Ty
det hade genast väckt anstöt i församlingen, att
man hörde världsliga visor från prästgården. Lars
fogade sig småskrattande därefter och var hänförd
öfver allting därhemma, som hade han aldrig sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:33:50 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/praster/0131.html
