Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA 145
Knut för hans vackra och vänskapsfulla hjälp den
gången. Hon fruktade också, att de hade myc-
ket mer att reda ut med honom, att godtgöra.
Hon skulle aldrig förlåta sig själf, om hon nu
undvek Knut. —
Där dök han fram om klippstupet, steg med
maklig, men säker takt uppför åsen, längs den
lilla, röda sandstigen genom ljungen. Han hälsade,
inte fullt så högtidligt som på festen hos gästgif-
varen, snarare litet spörjande och med en glimt
af kylig misstro i de stora, mjukt och fuktigt blå
ögonen. Hon svarade så vänligt hon kunde och
då glimmade det till, varmare och muntrare, under
hans stora, tunga ögonlock.
När han tryckte hennes framsträckta hand i
sin, glömde hon för ett ögonblick, att de någon-
sin varit främmande för hvarandra. Hon kände
en svindlande och hemlig glädje brusa genom sig,
så att haf och stränder, berg och skyar tycktes
dansa rundt i vårsolsglittret. — Det enda hon fick
klart för sig var, att nu kunde hon inte till något
pris låta Knut gå förbi — vandra vidare nerför
andra sidan åsen. Nu måste han stanna, eftersom
han kommit själfmant.
— God dag, Knutl Är du hemma nu?
— Ja, nu blir jag hemma. Och du med, Elin?
— Jag–––-ja, hvar skulle jag annars —
Hon tvärteg. Det hade så själffallet lyckats
dem att komma in i den gamla, förtroliga tonen.
Hans blick hade biifvit så värmande lik sig som
förr i solskenslekarna — och hans goda leende
10. — Präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
