Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 ELIN KRAMPA
liksom kysste henne, så att hon måste le igen,
för att det icke skulle försvinna.
Stark och trygg stod han där, ungdomligt
smidig, men med en säregen, ny säkerhet — i grå
riddräkt, och hvitblå tröjkrage halföppen om den
runda, vackra halsen.
Knut stirrade på Elin. Han tycktes knappast
tro, att det verkligen var hon, som satt där på
stenblocket. Hennes späda, men fast och ädelt
vuxna gestalt böjdes framåt, med händerna åter
skyggt hvilande i skötet och fotterna korsade,
besynnerligt fina på den grå, skrofliga klipphällen.
— Men hufvudet var lyftadt mot honom, så att
han riktigt kunde få mönstra det och minnas, hur
han beundrat dess veka, smala drag, dess sällsynta
skärhet, som lyste inom det bruna håret.
— Häruppe brukar du sitta — sade han med
ett litet lätt skratt, som förrådde, att han hade
god reda på hennes vanor.
— Hur vet du?–––-Har du —
— Ja, jag har sett dig. Var inte rädd för
detl
— Nej, för dig är jag inte rädd.
— Är det någon annan då?
— Någon ? — Jo — nästan alla.
Hon såg på honom med de vidöppna ögonen
fulla af all hennes öfvergifvenhets och människo-
fruktans pina — hennes blick blef källdjupt mörk,
kinderna bleka, munnen sorgset skälfvande. Det
var, som ett nödrop utan ljud, som en kväfd
snyftning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
