Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA ’47
Knut stod brydd inför denna frambrustna och
plötsligt stelnade smärta, som han inte förstod
och inte hade lust att lära känna. Hellre ville
han trösta bara, utan att veta något om denna spök-
lika sorg, göra henne glad igen, uppskojad, lek-
lysten, lika munter som hon var lockande.
— Här, vet du, Knut — stammade hon ändt-
ligen — här finns ingen, som jag inte är rädd för.
Jag vet ju, att vi alltid ska lita på guds beskydd,
men jag rår inte för, hvad jag känner.
— Du pratar, lilla Elin. Jag ska väl hjälpa
dig då.
Han satte sig bredvid henne på klippan och
tog hennes händer i sina.
— Fy så kall du är om händerna1 skrattade
han.
Och så slog han dem mot hvarandra och
gned dem lent och sakta, till dess hon drog dem
åt sig igen.
— Detta var det bästa, som händt mig på
länge — utbrast Elin och spanade drömmande
längst ut i hafvets fjärran, där seglare gledo med
omärklig fart, overkligt luftiga och små, i soltöcken.
— Kors i herrans namn! — svarade han god-
modigt.
— Knut! — skrek hon till — du får inte
säga så.
— Hvad får jag inte — — han sneglade
skälmaktigt förvånad åt henne. — Jaså, nej, nej,
för all del. Jag ska inte säga så, om du blir ond
för det. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
