Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA 149
hon släppa det ifrån sig, aldrig mista detta nya,
som gjort allting nytt — aldrig mer hungra och
törsta, aldrig mer frysa i ensamheten. —
Kilåsen hade bergtagit henne. Med hjärteyr
sällhet stirrade hon dit från prästgårdsfönstren och
såg dess ödsligt stolta krön mörkna i skymningen,
skarpt och trolskt framstiga mot västerns gyllene,
rosenådrade himmel. — Och vandringen dit blef
för henne en drottnings underbara flykt hem till
sitt rike — hon smög dit bort längs stengärdes-
gårdar och mellan små ekdungar, täta och trotsiga
som små fästningar af grönska — och såg sig
leende om, leende öfver sin kära, ljufva hemlighet.
Borta i berget väntade han, och skulle längta,
sakna, ja, vredgas, om hon uteblef. — Intet gaf
henne en så hvirflande, skummande yster glädje
som Knuts dofva bisterhet, då hon dröjt för länge
eller tvekat lofva nytt möte på den tid han före-
slog. Hon ägde själf ingen större lycka än att
få smyga dit och tagas emot af hans starka, sme-
kande händer, hans glimmande blick och godlynt
själfsäkra löje.
Men de valde nu icke högsta toppen, de
höllo hellre till ett stycke ner på sjösidan i Lilla
Kilens förunderliga, branta skrefvor, där vildros,
kaprifol, porsris och nattviol skapat doftande hvilo-
kamrar under bar himmel. — Under sommarens
höga himmel, fylld af hafsbruset och skyskarorna,
som foro hän öfver dem, snabbt och skönt som
tiden, som deras första kärlekslyckas ljusa timmar.
Där tego de sig in i en dvala af förtroligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
