Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
närhet, glada och fria som goda syskon, som
skärens sjöfåglar. Och där talade de ut, när hjär-
tat blef för fullt. Elin sade allt, om hur ondt
det gjort henne, att de i barndomen skildes åt så
hastigt och så sorgligt, hur tacksamt och skuld-
medvetet hon bevarat alla minnen från Sandåkra
och deras många nöjen där — och hur hon den
ohyggliga kvällen på gästgifvargården fattat ett
fast beslut att göra det godt igen med Knut. —
Knut hörde belåtet på, men var själf mindre tal-
för. Men han medgaf, att kyrkoherdens stränga
dom förödmjukat honom som ett brännmärke.
— Det värsta var, att mor sörjde så öfver
det — betygade han.
Sedan, ute vid landtbruksskolan hade han
ofta längtat hem, och alltid med en smärtsam
tanke på prästgårdsbarnen, isynnerhet Elin.
Så bekände de litet af hvarje, den ena tog
den andras ord innerligt och helt på allvar. Och
de försäkrade hvarandra, att allt agg skulle vara
glömdt. Ofta blef hela samspråket till sist bara
joller utan annan mening än att de ville höra
hvarandra hviska ömt och varmt, öfvertygande
och ifrigt.
När de måste hemåt, hvar till sitt, kunde de
länge stå på ett klippsprång, hand i hand, be-
traktande strandvärlden, utan att ett ögonblick
glömma hvarandra. Deras tankar följde väl olika
vägar, men det visste ingendera.
— Tänk — kunde Elin säga — att allt kan
vara så vackert. Alltsammans!
ISO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
