Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA 15?
dock band henne den gamla ängslande tystnaden,
tillbakahållande bekännelsen.
Kyrkoherden Krampa märkte ingenting af
Elins inre kamp med sig själf, fäste ingen upp-
märksamhet vid hennes därunder ökade slutenhet.
Han ansåg henne vara en otillgänglig natur, halft
styfsint, halft skygg. Innan hon fullt öppnat sitt
hjärta för Gud, borde hennes far icke påyrka
hennes förtrolighet. Och om Elins barnaskap hos
Gud hyste kyrkoherden envist och djupt beklagan-
de tvifvel.
Men fastern och hennes väninna, gamla frö-
ken Sodell, hade blick för Elins förvandling. De
anade med sniken vaksamhet, att hon nu gömde
på annat än rent andliga bekymmer. «- Noggrant
beskref fastern, hur Elin nu visserligen fullgjorde
sina husliga plikter villigt nog, men ständigt som
i dröm, med tanken på helt annat håll, och utan
att svara på order och tillfrågan. Kortare lediga
stunder kunde hon ställa sig vid ett fönster och
stå där, stirrande ut.
Och fröken Sodell, van att på långa afstånd
öfvervaka sina skolbarns hemfärd, hade sett hur
Elin, förr liksom sofvande, nu kunde smyga i väg
öfver fälten som en tjuf och klättrande, flängande
skynda uppför Stora Kilåsen.
De gamla mamsellerna enades om, att något
galet var det fatt med Elin, samt lofvade hvar-
andra att ha henne skarpt i sikte. — Det blef
lärarinnan förunnadt att slutligen få meddela en
afgörande nyhet i saken. Städerskan i skolhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
