Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HLIN KRAMPA ’55
— ElinI Lögn och omsvep endast förvärra
synden. Hvad ha ni gjort?
— Vi ha icke begått någon synd.
— Elin!
— Nej, nej, pappa! Tro migl
Kyrkoherdens ögonbryn sammandrogo sig
öfver en plötsligt stålkall, spjuthvass blick.
Elin var nära att brista i gråt. Hela hennes
varelse krympte hop som under en trampande
häl, hela hennes jag skälfde tillbaka för en bikt,
framtvungen i misstro, nej, i den skonlösa öfver-
tygelsen, att hon hade skuld och förbrytelse att
bekänna. Efter en stund fick hon kraft att be-
rätta allt — och det var ju inte mycket. Hand-
tryckningar och kyssar, hvilostunder i ljungen,
smekningar och fagra små ord, rosiga, daggfriska
drömmar.
— Är detta hela sanningen? — sporde fadern,
icke strängt, men ihärdigt forskande.
— Dölj ingenting, Elin! Glöm icke, att för
Gud kan du intet förneka, intet undangömma. —
Elin blef rak och höjde hufvudet.
— Jag har ingenting gjort, som icke Gud
får veta. Jag tackar Honom, jag tror, att Han
har gifvit mig Knuts hjärta.
— Mitt stackars barn! Vet du, då, hvad
Knut vill dig? Känner du hans hjärta?
Nu blef Elin svarslös. Hon tviflade inte på
Knuts trofasthet, men kunde likväl ej bevisa den.
— Ja — fortfor fadern — du ser, att där
slutar din själfsäkra visshet. Där begynner det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
