Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
Han hoppade från stången jämfota ner på
planen och fick se Elins ljusa hatt skymta under
alléens grönska.
Han gick henne lngnt till mötes, med de
mjukt spänstiga steg, den själfsäkra hållning öfver
sin breda figur, som Elin så barnsligt beundrade.
— Nej, är det du, tösen — sade han.
Hon kände inte afsky, tvärtom, han föreföll
henne mer präktigt och öfverdådigt manlig än
någonsin — men hon tyckte sig ha blifvit öppet
bestulen på detta, som hon högst älskade, skymf-
ligt rånad, midt på trappan, i dagens fulla ljus,
inför herrgårdens alla fönster.
Hur kunde han så oblygt, så obarmhärtigt
ge alla de onda tungor rätt, hvilkas evinnerliga
skvaller skonlöst sökte döda hennes kärlek? —
Med hvilket skamlöst samförstånd hade icke han
och pigan skrattat åt hvarandra? Och — kunde
han framme på stora planen handskas med henne
på detta sätt, hur långt skulle han inte då förgå
sig i skumma vrår, på vinden, på trappsvalen,
bakom dörrarna? —
— Den som ser på en kvinna till att be-
gära henne, han har redan — — hviskade Elins
förtviflade hjärta. Hon mindes också fruktansvärdt
noga den ohyggligt klara, hemskt genomförda ut-
läggningen af sjätte budet i Schartaus gamla
katkes:
— Flyktigt ras, oanständighet i tal och åt-
börder. —
Hon tänkte med djup misströstan på Knuts
I 70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
