Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUN KRAMPA I 69
Elin kom gående uppför midtgången genom
Sandåkra trädgård.
Nattens blåst hade strött massor af frukt,
moget och kart om hvartannat, öfver sanden och
gräset. Det var synd att trampa på all den friska,
daggskimrande skörden, tyckte hon, och kryssade
därför på tå under aplarnas hängande grenar. Nästan
framme vid herrgårdsbyggnaden, hörde hon där-
uppifrån en flickröst skrattande hota:
— Ja — jaja ! Kom inte!
Och så Knuts röst, skämtsamt grof:
— Jo, se upp för djäkeln! Nu kommer jag.
Och Elin såg mellan bladverket, hur Knut,
barhufvad och i riddräkt, åkte skinnkälke utför
den stora trappans ledstång och for rakt i famn
på husjungfrun, en lång, frodig jänta, som just
höll på att polera stångens mässingskula. Flickan
skrek till, helt kort, sedan skrattade de bägge, och
Knut blef sittande på den blanka kulan med benen
spända mot hennes höfter, armarna sträckta öfver
hennes axlar.
Han höll sig fast i henne — och höll henne
fast. Hon stod också rätt villigt kvar, medan de
skrattade hvarandra i ansiktet.
Elin hade också tvärstannat, orörlig, tyst, iakt-
tagande. Men som om de, likt en aning, känt
hennes närhet, släppte de plötsligt hvarandra, och
då i detsamma fru Rosdal hördes inifrån kalla på
pigan, sprang denna raskt uppför trappan och
in, sedan hon i förbifarten svept Knut om kinden
med polérhandduken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
