Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 82 ELIN KRAMPA
— Prästgriller — — kärringtrams — mum-
lade Knut fullt hörbart.
De två unga voro ensamma. Knut gungade
ifrigt en stund. Elin stod handfallen, plockade
sedan meningslöst på kafieservisen. Det skalf till
i henne, när han ändtligen for upp och gick
öfver golfvet. Vid dörren sade han, utan att
vända sig, kort befallande:
— Komi
Elin lydde. Utan ord följdes de åt genom
trädgården nerför vägen, gångstigen gent öfver
fälten, som nu lågo med hvita snöhvirflar på
åkerstubben, likt stora kardor med kvarsittande
ullsflagor. I sluttningen uppför Kilåsen, där
det var tungt att gå på den knöliga och slippriga
marken, måste Elin stödja sig på Knuts arm.
— Knut — hviskade hon då — var inte ond
på mig!
— På dig? Nej–––-bara du inte bråkar.
— Nej, visst inte — älskade Knut.
Han klämde hennes arm mot sin kropp rätt
hårdt.
— Det måste bli ett slut på det här fjäsket,
tänkte han för sig själf. Det började bli för
mycket också för hans goda lynne. Och Elin
gick därborta och blef allt mera olik den lilla
flicka, han fick som till skänks en vårdag däruppe
på åsen.
Knut saktade farten litet och såg underligt
ner mot sitt hvita hem midt på de vintersofvande
ägorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
