Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA 181
i köttets våld, i en ohelgad, världslig kärleks makt.
De läto henne fara, de läto honom hållas. Dem
kunde de trotsa, men icke Guds dom.
En dag, då den första snön skimmerstrött
ängar och berg och hafvet låg stålblankt vida,
under ullgrå novemberskyar, kom Elin att tala
om julen och om bröderna, som skulle fira helgen
hemma.
Knut var till middag hos kyrkoherdens och
påpekade, att det blef deras första och sista jul
som fästfolk.
— Sedan ha vi julafton året om — tilläde
han muntert och vid kaffet drog han Elin till sig
på knät och kastade sig med henne bakut i gung-
stolen.
— Nej, Knut dål — bad Elin, rodnande.
De gamla sågo på hvarandra, harmfullt me-
nande. Kyrkoherden reste sig häftigt ur soffan.
— Vill Knut inte vänta med det där, så —
Fastern föll in, med gäll stämma.
— Så få vi gamla dra oss tillbaka och
lämna —
— Pappa ! — Faster 1 — ropade Elin afvärjande.
Hon hade ryckt sig undan sin fästman och
räckte händerna mot de gamla.
— Å, nej! Knut menade inte så illa.
— Seså, låt det vara — sade Knut lugnt,
men med högröda flammor i sitt vackra ansikte,
och de framskjutna, fylliga läpparna kröktes hånfullt.
Kyrkoherden och gamla fröken lämnade salen,
hvar med sin kaffekopp i hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
