Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
herden Krampas dotter! Det var en synd, som
icke kunde förlåtas. Hon skulle icke begå den.
— Knut — sade hon, fanatiskt lugnt, som
om hon talat till en, hon icke såg — du måste
förlåta mig, att jag lockat dig till synd. Och jag
— jag —
— Dumheter — afbröt han — prästgriller!
Hemskt stel återtog hon, med de smala hän-
derna hopknäppta som i en kramp:
-— Du älskar mig inte så, att jag bör bli din
— din hustru.
Nu började äfven han mista sin höga färg,
de slutna läpparna öppnades, och ögonen, som
brukade glimta fram under halfsänkta lock, spän-
des upp i barnsligt vild, omåttlig häpnad.
— Men du älskar mig, du — utbrast han —
du älskar mig mer än du vet, Elin. Å, jo då!
Ofver Elins onaturligt behärskade ansikte runno
tårarna, men med en matyrundergifven, blind be-
slutsamhet drog hon Knuts ring af sitt finger och
räckte den mot honom.
Han tog den icke. — Då lade hon den på
bordet vid fönstret, som nu stod förgyllt af strå-
lande sol.
— Gif mig min ring tillbaka — sade hon.
Han hade blifvit alldeles blek. Han gick bort
till henne och grep henne om handlederna, svi-
dande hårdt.
— Vet du hvad du gör, tös?
— Ja! — Nu! — Gif mig ringen!
Hon kved till för hans sista, förbittrade grepp.
I92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
