Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA I93
— Så fick hon ringen, och han vände henne
ryggen utan ett ord vidare. Han satte sig på
sängkanten, stirrade in mot kammarens mörkaste
vrå, framhukad, med det oredda, lockiga hufvudet
pressadt mellan händerna, som i ett städ.
Elin vågade icke ens med en blick säga far-
väl. Hennes hjärtas slag tycktes vilja kväfva
hennes sista makt öfver sig själf.
Smygande gick hon ut, stängde dörren sakta
som om en sjuk och gled nerför trapporna —
bort.
Nere i våningen ljöd från pianot en dans-
melodi; den gamla rheinländern, som var så om-
tyckt där i byn. Det var Knuts syster, lilla Agnes,
som söndagsglad spelade därnere.
Brodern lyssnade som i en vidunderlig dröm
till den välkända, glädtiga melodien, och han min-
des —. Hade Elin hunnit höra den just nu —
tänkte han — skulle hon kanske inte ha gått ifrån
honom.
När Agnes kom upp för att kalla ner Knut
för att med honom och modern gå till prästgår-
den, låg han framstupa på sin säng och storgrät.
I prästgården hade familjen just börjat fru-
kosten. Vidar skulle ju tjänstgöra, man kunde
inte längre vänta på Rosdals. — Då kom Elin,
ensam. De hörde henne gå genom förstugan.
13. — Präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
