Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA I97
Kring henne trängdes alla hennes barndoms
och flickålders minnen af olöslig ångest; hotande,
tryckande stodo murar och hvalf öfver henne som
ett fängelse, hvilket hon aldrig skulle slippa ut ur.
— Glömde han lysningen? — hviskade man
nere i kyrkan.
— Hvad i all världen skall detta betyda?
Hvar är kyrkoherden? Hvarför är tösen i kyrkan,
ensam? Och se på henne! Se på tösen däruppe!
Elin visste dessa hviskningar, utan att höra
dem, hon kände alla ögonen, utan att se dem. —
Böjd som en gubbe gick pastor Vidar fram
för altaret. Han såg ingen i hela templet mer än
systern, som frivilligt satt på skampall inför sin
fars församling. Han såg på henne som på en
offerjungfru. — —
— Detta vill Gud — sade Elin till sig själf,
ljudlöst, men oaflåtligt, som den enda trollformel,
hvilken kunde ge hennes själ ljus och hennes
kropp styrka i förkrosselsens kval.
Långsamt och klart, liksom broderligt ömt,
läste nu Vidar välsignelsen öfver kyrkfolket, och
allas hufvuden böjdes, utom Elin Krampas.
Hon kände, att om hon nu lutat sitt hufvud
mot stödet, skulle hon icke förmått lyfta det mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
